﻿Förflutna veckans första och trämsta nyhet:
statsrådet och chefen för finansdepartementet
Forssells beviljade afsked, statsministern grefve
Posses utnämning till finansminister samt byrå-
chefen Themptanders till konsultativt statsråd,
är nu så gammal och känd öfver allt, att vi
endast omförmäla den samma för att konstatera
det utnämningarne mött gillande från alla håll
och tillägga, att vi tro det vara fullt skäl för
det antagandet, att statsrådet Themptander fram-
deles kommer att mottaga chefskapet öfver fi-
nansdepartementet. Påståennet deremot, som
vi sett i tryck framkastadt, om att den lediga
stetsrådsplatsen skulle ha erbjudits först åt an-
nan eller andra personer, än hr Themptander,
är, det våga vi påstå med så stor visshet som
i dylika fall är möjlig, fullkomligt ogrundadt.
Likaså grundlösa äro ryktena om personalför-
ändringar i den högre embetsmannaverlden, hvad
angår landshöfdingarne, att en namngifven så-
dan blifvit hitkallad m. m. d., allt för att be-
reda, som det heter, en »reträttplats» åt f. d.
statsrådet Forssell. Ifrågavarande landshöfding*)
har visserligen varit eller är på besök här i
dessa dagar, men i ärenden af helt privat na-
tur, som icke lära haft något med afskedsta-
gande att skaffa, då lyckligtvis för honom helsa
och krafter, oaktadt han uppnått pensionsål-
dern, ännu på ett glädjande sätt räcka till för
ett fortsatt, nitiskt utöfvande af hans ansvars-
fulla embete. Det är mycket troligt att f. d,
statsrådet Forssell, och det kanske snart nog,
får en »reträttplats», der han i högre embets-
mannavärf kan fortfara att egna sin stora för-
måga åt statens tjenst; men antagligen är det
i Stockholm och icke i landsorten, som den
väntade ledigheten genom afskedstagande af nå-
gon pensionsberättigad kommer att yppa sig.